När jag själv brände ut mig för några år sedan saknade jag någon att bolla min återhämtning med.
Den sjukskrivande läkaren hade inte mycket att komma med och var ofta under tidspress, tog lite prover, skrev ett intyg och stängde sen dörren.
Psykologen jag fick tilldelad genom företagshälsovården var väl trevlig att prata med men lyssnade mest på det jag sa, eller det jag grinade fram. Det var skönt att prata av sig men det gav inte det jag önskade. Jag ville ha nåt erkännande tillbaka. Nåt igenkännande och råd.
Jag var ett vrak och ville inte vara där.
Är man utbränd orkar man inte mycket. Och den lilla energi man har vill man spendera på nåt som gynnar en. Ibland (för min del rätt ofta) blev den uppgiften lite väl prestationsinriktad. Jag hamnade i ett ”jag-ska-göra-mig-frisk-nu-tack-läge”
Många trial n errors har jag genomgått. Men de har nog också varit nödvändiga, om jag ser tillbaka. De har tagit mig dit jag är idag.
Många säger att de inte skulle vilja vara utan sin utmattning för de har lärt sig så mycket och är på en bättre plats idag.
Jag hade gärna sluppit. Inte bara gärna sluppit. Jag vill verkligen ha de här åren helt ogjorda faktiskt.
Jag ser ingen som helt vinning i de 5 åren som jag var oförmögen att göra nåt eller kämpandes till nåt. Inte alls. De insikter jag har fått under vägen hade jag kunnat få på annat sätt.
Vi behöver få in mer självkännedom i tidiga år där obligatoriska kurspoäng i skolan kan vara ett exempel.
Vi behöver få in personlig utveckling som utvecklar oss människor och hjälper oss förbi krisparioder i livet. På vår arbetsplats borde det vara obligatoriskt med personlig utveckling för alla, inte bara för chefer och ledare. Hur funkar vi, när arbetar jag som bäst, vad är en bra arbetsstrategi för mig. På vilket sätt påverkar det mig och min effektivitet att jobba över lunchen tre dagar i veckan….? Hur kan jag underlätta för mig själv för att prestera bra på det arbete jag gillar att vara på?
Alla vi som bränner ut oss är olika. Vi fungerar olika, har olika bakgrund och orsaker till utbrändheten. Vi har också olika vägar att gå för att bli bra igen. Vi kan inte alla behandlas på samma sätt och under samma tidsåtgång.
Vi behöver alla en egen rehabiliteringsplan som vi själva är delaktiga i och har mandat att styra över.
Vi blir inte friskare snabbare av att någon annan bestämmer över våra huvuden och står med visselpipan bredvid oss och hotar (eller gör allvar) i att ta bort vår sjukpenning för att det går för långsamt att återhämta sig.
Men, vi blir heller inte friska av att enbart ligga hemma och vila utan att ha ett mål. Vi behöver stimulans och få växa och läka. Det går hand i hand.
Jag tror skarpt på att vägen ur en utmattning går genom kunskap om sig själv. Sen att föra in den kunskapen på smarta ställen i sitt liv pö om pö så man sakta men säkert återfår energi. Detta varvat med bra återhämtningsmetoder som passar dig. Bra sömn, andas rätt, rör på dig lagom och ät bra. Glöm heller inte den personliga utvecklingen men den kommer automatiskt med kunskapen och återhämtningsmetoderna du förbättrar.
Det är egentligen inte svårare än så. Och ändå är det så svårt! Jag vet!
Peace!
Linda Molarin
Stresscoach