Det här är ett inlägg jag skrev för två år sedan, i början på januari 2016. Såhär kan en vardag och känslor och tankar se ut. Hjärntrötthet är ingen egen diagnos men det är ett symptom som kan dyka upp efter en huvudskada eller tex stroke, hjärnhinneinflammation men också efter stressjukdom som tex utmattningssyndrom. Med tiden har jag blivit bättre i min hjärntrötthet men dras fortfarande med den idag. Det är nog det mest utmärkande ärret jag har kvar av min utmattning.
//Linda
”
Att inte orka. Att inte få fram rätt ord. Att behöva välja film efter huvet och inte efter vad jag egentligen vill se… Att behöva stänga av alla ljud så att huvudet kan vila så att huvudvärken inte får sitt fäste…. hjärntröttheten är jobbig och den jag har kvar nu….
Det finns ju olika typer av trötthet. En relativt normalfrisk människa kan känna fysisk trötthet. Det är när du gjort något fysiskt och blir trött. Vila hjälper ju mot det. Sen finns det psykisk trötthet som kan drabba en person med depression till exempel. Här är tröttheten oftast konstant och påverkas inte av vila…. sen finns då åxå mental trötthet som jag själv drabbats av nu efter min utmattning. Man blir trött av mental aktivitet och vila hjälper tack och lov… Andra orsaker till mental trötthet kan vara skallskada som hjärnskskning, en stroke eller hjärnsjukdomar eller infektioner… prognosen är ofta god men det kan ta tid.
Det mest krävande för mig är att orka med allt hemma. Med familjen, barnens idrotter, handla mat, planera mat! Det vardagliga liksom. Jag behöver ta paus efter nåt jag gjort även om det ”bara” är en fysisk aktivitet så har jag ju hjärnan med mig som arbetar konstant (vem har inte det) Optimalt för mig, just nu, är nog 2 timmars aktivitet sen vila och försöka hålla det intervallet vilket typ inte lyckats mer än några enstaka spridda dagar. Hur får man det att fungera i riktiga livet?
På arbetet blir det på nåt sätt på ett helt annat sätt. På arbetet är det ändå arbetet som är primärt i huvet även om jag gör många olika saker. Dock ligger min nivå där fortfarande på 2 timmar aktivitet(lugn sådan, möten eller mer hjärnaktivitet kräver kortare arbetstid och längre eller fler vilopauser) Och på nåt vänster kan man släppa det där med det vanliga vardagliga hemmalivet under den tiden man är på jobbet… vilket underlättar ofta…
Vad som kan stöka till arbetsdagarna är när nåt ”stör”. Tillexempel en tandläkartid. Den rubbar det normala. Ett sjukt barn som ska till läkare… den dagen blir det inte nån hjärna kvar till jobbet… På jobbet finns många störningsmoment åxå (arbetar på ett kontor vilket man kan tycka kan vara lugnt ellerhur?!) Jag producerar bäst om jag stänger in mig i mitt rum och håller mig till 1-2 timmarsintervaller. Helst ingen gemensam fika eller lunch som tar ”onödig” energi från arbetstimmarna… (hur kul är detta?) Men även om jag gör detta är jag färdig efter en halv dag ungefär. Då ska jag egentligen orka med att vara med familjen hemma också…
Tilläggas bör att jag inte direkt har en familj som är krävande. Jag och min man (arbetar heltid + lite andra uppdrag) har tillsammans 2 flickor på 11,5 och 16 år. De är relativt självgående tack och lov! Men livet behöver ju levas ändå. Det är så mycket jag säger nej till idag vad gäller fritid. Det är familjen som tar stryk av min utmattning, inte mitt arbete. Där är jag utbytbar, en vikarie kan tas in osv… Men hemma… jag orkar inte med det vardagliga livet. Ändå mår jag hyfsat. Jag är inte dödssjuk, jag kan röra mig, jag kan sköta min hygien själv, jag kan tänka och jag fixar att handla och laga mat om jag måste…
Jag har fått lära mig att försöka hushålla med min energi så jag orkar hela dagen. Detta är ingenting jag lärt mig till fullo. Jag har lärt mig att jag SKA hushålla… sen är det svårt i praktiken! Ett ord jag hörde eller läste (kommer inte ihåg vilket) är att vara energismart. Inte vad gäller huset elle rmiljön utan för mig själv! Jag ska vara energismart. Hushålla med MIN energi.
En ständig skola antar jag…
Det kommer bli bättre. Det tror jag bestämt. Jag behöver lära mig leva under tiden bara. Det är nog det som är det svåraste.
Jag återkommer med HURet. Nu är det dags att vila huvudet med lite meditation…
Peace!
”
